Ja vad ska man säga.. De va ett tag sen jag bloggade. Vet inte om detta är en början på de igen eller ett avslut..
Utan att krångla till de kan vi väl bara konstatera att jag skriver nu :)
Det har hänt en del sen sist.. Bra och dåligt. Upprivande, hjärtskärande och ganska jobbigt har de varit stundtals. Min tillit är väl ungefär på minus 5 på en skala 1-10.
Personer men aldrig anat skulle göra en så otroligt illa har visat att jag hade fel...
Allt som oftast är de två drabbade..i vårt fall 3.
En liten mini människa som inte önskat det här eller som har något alls att säga till om, om vi ska vara helt ärliga..

Någonstans mitt upp i allt har jag funnit människor som är så otroligt fantastiska. Som är så bra så man undrar om det verkligen är möjligt??!
Som stöttat, peppat, pratat, skrattar och gråtit med mig.
Som inte alltid sagt "rätt" saker men vad gör de :)
En person som betytt särskilt mycket finns fortfarande nära mig.. Utan denna vet jag inte om jag hade orkat så mycket som jag tydligen gör.
Att få känna sig så löjligt trygg gör mig mållös...och de är inte ofta vet ni som känner mig ;)

Tyvärr verkar denna sorgliga saga inte få nåt slut.. Men nånstans där bortom molnen börjar jag se en ände... Ett något ljusare sken och kanske ett hopp.
Vem vet vad som händer i framtiden?.. Det vet väl egentligen ingen och de kanske är tur.
Tur att man inte vetat alla taggar man kommer trampa på. Alla tårar som kommer fällas.
Inte heller alla skratt och lyckliga stunder hade ju varit så speciella om man vetat..
Jag kommer göra allt för att jag och min fantastiska lilla W ska få må bra och ha de bra. Det vet jag att det kommer bli.. :)
Till slut gör de inte lika ont och man gråter inte lika mycket längre.. Då har man kommit en bit. Jag är väl inte helt framme, kanske inte ens halvvägs men saker har framkommit som gör saker lättare.. Ibland krävs ilska och ibland krävs... Ingenting.
Just när man inser att det är helt meningslöst.. Det fyller ingen funktion utan tar bara mer än vad de ger är faktiskt ganska...skönt.

Jag skulle bara önska att...nä.. Du får inse det själv... Tids nog blir lill Fia stor.

Just nu finns de små saker som gör mig så glad.. Att W trivs på dagis, ett sms, en god middag, en blöt puss från en snorig dotter, att solen lyser och en kram.

Rörigt skrivet kanske men rätt ur hjärtat och oredigerat.

Och till dej som känner dej träffad <3

Amor Vincent omnia - Kärleken övervinner allt